Jävla miffon! Arg blir jag, bara ge upp sådär..

Har för övrigt haft en relativ dålig dag idag. Inte pluggat eller nått. Borde tvätta oxå.. Har bara kollat på Gossip Girl hela dagen, och nu är alla avsnitt igenomkollade. Måste hitta nästa säsong! 

Jag tänkte precis skriva ett arg inlägg om idiotiska grannar som inte har vett att sänka volymen på festen framåt midnatt, men så gjorde dom det.

Men det var störande så länge det varade! Tänk på alla som vill sova, alla små barn, alla (som mot förmodan) ska upp tidigt och jobba, tänk på mig!

Ja, lite egocentrisk får man väl vara? Jag menar, det var ju inte ens bra musik dom lyssnade på..

Ja, här sitter man då. Hästlinement i knävecket. Min ben är helt jävla kaijko och jag vet inte varför eller vad det är som är fel. Arg blir jag, och mamma och pappa kommer med en massa förklaringar och bortförklaringar för att slippa åka till läkarn. Miffon.

Alltså, är inte livet helt jävla underbart eller? Imorgon har jag flöjtlektion och självklart har jag ingen aning om var mina noter är. Jag tippar på att dom ligger i skåpet - bakom all skit, eller så har dom blivit kvarglömda på Bergska. Om det är det sistnämnda är det en jävla tabbe..

Jag hatar klassisk flöjt, men nu är det försent att säga att man inte vill spela det längre. Jävla miffo!

Idag hade vi Don't Drink and Drive-info - i S:t Olai! Vem var rikspuckot som bestämde att det skulle vara i en jävla kyrka?! Hörde hälften av vad föreläsarna sa och dessutom så kändes deras berättelser emellanåt lite inlärda, men vad vet jag.

Asså, jag måste bara när jag ändå är igång!

Jag ä extremt deprimerad, min kamera gick sönder i början av juli och den har fortfarande inte blivit lagad. Innan kunde jag lägga in typ 20 bilder per dag på bilddagboken (mitt alias kanske dyker upp nån gång?) och så nu.. Jag har ett behov av att fota saker, vad som helst. Nu kan ju inte ni, som mot förmodan hittat hit, se hur jag ser ut. Fast det är kanske lika bra..?

Surt är det iaf..

Okej. Hej. Jag har funderat lite.. Och jag har kommit fram till att mitt liv är extremt tråkigt. Jag menar, kan det bli värre? Det enda jag gör är ju att sitta här.. Jag bor i ett pissigt samhälle, min vänskapskrets är inte direkt stor..

Singel. . . Jag har klurat lite på det där ganska länge nu. Kan man hitta "den rätte"? Jag trodde det - två gånger! Men det sket sig, såklart. Singellivet är extremt tråkigt och jag är inte en sån människa som super skallen av mig varje helg, jag ligger i en hög hemma i soffa istället. Det hela blir inte bättre av att mina närmaste vänner är tillsammans, dom har lixom nått eget, jag får vara lite utanför lixom.. Och jag känner inte för att hänga med nån annan, alla andra är ju typ dumma i huvudet. Kanske inte, men dom förstår sig inte på mig.

Helst av allt skulle jag bara vilja flytta ifrån denna lilla håla, in till stan, där allt händer, där jag tillbringar den mesta av min vakna tid. Varför inte tillbringa den där när jag sover?

Det ultimata just nu vore om nån vacker människa såg mig, bakom den rosa luggen, den prickiga hakan, den tjocka magen. Någon som skulle göra vad som helst för mig. Finns det nån för alla, eller ska jag vara dömd till ett liv i typ, celibat.

Vilket bra första intryck, men fan, vem bryr sig? Jag ber inte om att du ska tycka synd om mig.. Det är det sista du ska göra!