Jag älskar att skriva, att bara låta pennan riva fram över pappret utan att behöva bry mig om att någon ska kunna tyda det jag skriver. Tyvärr har jag sällan något att skriva, inget som bara flödar. Nationella prov är inte ett exempel.

Nånting som jag tycker om att skriva är sångtexter, att bara skriva dom om och om igen för att få in dom i huvudet. Det är termins-huvudinstrument nästa fredag, så jag har text att pressa in i huvudet. Jag tycker om sången så det blir nog ganska enkelt, dock har jag inte övat som jag borde ha gjort så vi får se hur det går på sånglektionen imorgon.

Nånting som stör mig väldigt mycket när man åker buss är när någon som tvingats sätta sig brevid någon okänd person sätter sig i ett ensamt säte när det blir tomt, istället för att sitta kvar. Hur töntigt är inte det liksom? Okej om personen brevid stör på något sätt, men vafan.. Hur känns det för den personen? Äkta svenssonbeteende!