Magnus och Måns har namnsdag.

Födda:

Bill Clinton, Joe Tempest, Matthew Perry.

Avlidna:

Nej.

Jag vet att hon bara skriver saker för att provocera och för att få läsare, men suck vad arg man blir..

"Estetiska linjen anses vara för smarta..

Bild, teater och musik.. Ja, visst är det en linje för dom smarta allt! Dom som inte har tid att lägga ner dyr hjärverksatad på mattematik, lösa problem och lära sig om samhället vi lever i.. Sånt är ju inte det som betyder någonting! Att kunna uttrycka sig genom bilder är ju så mycket bättre och det har absoulut mer värde.. *host*"

Ett besök i min klass och hon skulle dumförklaras direkt!

Har varit fruktansvärt trött idag, man kan ju undra varför.. Inte ens godis hjäplte mot tröttheten. Emma och jag gjorde förövrigt det dumma misstaget att gå genom elevrummet med varsin godispåse. Inte så dumt kanske du tycker, men just då råkade det vara fullt av hungiga gamar till klasskamrater. "Åååh, gooodiiis!" och "nomnomnom" följde oss genom rummet när vi snabbt avlägsnade oss med vårt godis tryckt hårt mot bröstet. Spännande på Kristina idag ja.

Vi har även haft vår första riktiga lektion idag, musikhistoria. Riktigt intressant stundtals, men jag var så jävla trött att jag inte kunde koncentrera på vad Stig sa. Lite trist..

Min mamma kommer snart hem och ska göra biffar med fetaost till mig. Har jag tur får jag henne att göra så det räcker till lunch imorgon :)

När jag ändå sitter här och hoppas att äcklet ska lägga sig kan jag ju lista lite löften jag har gett mig själv inför det här läsåret.

• Jag ska ta tag i mina uppgifter och inte vänta med att göra dom i sista minut.
• Jag ska sluta ta sovmornar när jag inte känner för att gå till en lektion.
• Jag ska plugga till prov. På högstadiet kom jag undan utan att ha pluggat avsevärt, det funkar inte riktigt nu..
• Jag måste bli mer social och våga ta för mig mer! Jag har nog alltid haft en spärr hindrar mig t.ex från att räcka upp handen i klassrummet. Jag kan ju kanske svara fel, fatta vad hemsk. Lärare genom min skolgång har tjatat på varenda utvecklingssamtal. "Du måste räcka upp handen mer!!" Inte så jävla lätt, jag är rädd.. Fortsättningsvis så tror jag att.. säg 3 personer i min nuvarande klass har sätt mitt riktiga jag. Det är sant. Jag tror folk upplever mig som tystlåten och trevlig. Jag är fan inte så jävla tyst egentligen. Min mun kan gå i ett. Speciellt trevlig är jag inte alltid heller. Inte elak kanske, men sarkastisk, högljudd och bestämmande. Kom på ett orkesterrep och du förstår vad jag menar. skriker över hela lokalen, beter sig lite som en självutnämnd ledare (fast jag ganska ofta får den rollen med), bestämmer och ibland kör lite med folk. Jag har klurat lite på det, och jag tror att det kan vara en slags prestige/prestationsfråga. I skolan är jag lång ifrån bäst och jag vet om det, många är way out of my league. I orkester är det jag som är prestigen. Eh, jag låter lite självgod nu, men vaddå, jag vet att jag hör till dom bästa i orkester och jag är äldst (sånär som på Anton). Jag kan analysera sönder det här.. Fan. Men iaf, bäste klasskamrat, dra med mig, prata med mig, tvinga mig. Jag känner mig inte riktigt.. med.. jag är i bakgrunden, tyst, osynlig, allt jag egentligen inte är. Ta till vara på mig.

Nu ska jag dra mig ur deppträsket med lite underbar musik, sen ska jag lägga mig i min sköna mjuka säng och hoppas att jag får sova utan att spy.

Jag har drabbats av ett oroväckande illamående, den typen av illamående som jag inte kännt av på år och dar, den typ som slutar vid en toalett. Jag hatar att spy, och just nu känns det som att en macka inte hjälper. Det är nog inte hunger. Fan! Jag vill inte bli sjuk, inte nu! Och inte magsjuka! Snälla låt mig slippa, snälla säg att det inte är nått.

Helvete.